På sensommaren eller början på hösten så klagade Wilda ofta på att det knackade på hennes fönster, vi avfärdade detta med att det var vinden och träd, trots att hon inga träd har vid sitt fönster.

I oktober/november så vaknade hon på natten och var jätterädd, sa att det var nån, ett spöke på hennes rum. Vi förklarade att det inte fanns några spöken.

Sen gick det några veckor och hon vaknade igen och var ledsen och rädd, det var ett tjejspöke på hennes rum. Vi förklarade igen att det inte finns några spöken.

Natten till tisdag för drygt två veckor sedan så vaknade hon i vanlig ordning vid halv två på natten, grät och skakade och var jätterädd! Tjejspöket var på hennes rum igen. Nu blev man lite fundersam, för hon var riktigt rädd.

Hon beskrev tjejen hur hon såg ut och vad hon hade på sig.

PÅ morronen då hon vaknade så skrek hon på mig, hon låg i vår säng och jag var nere.

Började prata om tjejen som besöker henne och gav exakt samma beskrivning som hon hade gjort på natten.

Senare när vi skulle upp för att hämta kläder så ville hon inte kliva av sista trappsteget, när hon väl gjorde det så sprang hon in i vårt sovrum sneglandes på mot hennes rum.

På kvällen berättade hon för Anders var tjejen står.

Nu började man ju fundera ännu mer! Innan Wilda flyttade in i det rummet så sov hon hela nätterna i sin säng.

Men när hon flyttade in i det rummet så började hon komma in till oss, var och varannan natt. Det är inte många gånger vi vaknat utan Wildisen i sängen.

Det märkliga är att hon alltid vaknat samma tid, nån gång mellan 1 och 2 på nätterna och oftast halv 2. När vi lägger oss så brukar vi säga när vi släcker vid 1 att snart kommer Wilda.

När vi insåg detta så började jakten på någon som kan saker. Fick kontakt med en kvinna som var väldigt trevlig. Fick bla veta att vi måste bekräfta det hon säger, för hon talar nog sanning. Ett litet barn som Wilda kan inte ljuga ihop detta och sedan kunna säga samma sak. Vi var tvungen att ta henne på allvar.

Vi fick instruktioner om vad vi skulle göra och vi skulle göra deta tillsammans med Wilda för att hon dels skulle förstå och samtidigt få en bekräftelse på att vi trodde på henne.

Jag kan ju säga som så, det blev mycket bättre!!! Första natten sov hon hela natten! Vi har haft många Wilda-fria nätter nu i vår säng. Hon kan komma in vid 4 och vill att man stoppar om henne i sin säng och sätter på sagan som tystnat, helt fantastiskt. Det har inte varit aktuellt tidigare att gå tillbaka till hennes säng.

Så nån sanning har det nog funnits i det hon sagt.

Samtidigt vet man ju inte vad man ska tro =)

Det var en dag i slutet på förra veckan då dom kolla på bompa tror jag som hon säger, "tjej-spöket kommer inte mer, hon har gått in i ljuset"

Vi får väl se hur länge det håller i sig.

Känner mig lite frustrerad och irriterad över träningen.

Jag började ju på Golds i augusti förra året. Till en början gick jag bara på zumba sen blev det även bodybalance.

Började lite smått med Bodypump när jag hade möjlighet.

I december så blev jag sjuk och kunde inte träna på två veckor, shit va jag blev rastlös!

Hann kanske med 4-5 pass den månaden.

Nu är jag igång igen och går på två pass Zumba i veckan, 1-2 pass bodycombat och minst 1 pass bodypump. Lördag och Söndag har jag vilodag, men det brukar bli en vardag oxå på veckan där jag inget gör. Det blir ju lite körigt emellanåt med jobbet, Anders jobb och barnen.

Det tråkiga är att jag går INTE ner i vikt    Det är faktiskt därför jag tränar, för att kunna gå ner i vikt!

Jag har ju otroligt svårt att gå ner i vikt men med gi/lchf så går det. Gick ju ner 25 kg en sväng. Mår bra av att äta den kosten, har bra humör, har aldrig huvudvärk och jag slipper värken i mina leder. Jag vill INTE vara överviktig, jag vill vara NORMALVIKTIG! Och jag nöjer mig inte med att vara SKITVIKTIG   

Nä, så otroligt frustrerande.

Har börjat fundera på om jag ska börja promenera de dagar jag inte går på pass men det är så SKITTRÅKIGT. På gymmet blir det ju så att man bokar, är man lite seg och funderar på att strunta i alltihopa så skriver man det på fejan och vips har man blivit peppad    och man kommer iväg.

Jag kan ju bestämma mig för att jag ska ta en promenad men sen kan jag komma på tusen andra saker här hemma att göra för att slippa. Tom stryka tvätt är roligare. På ett träningspass på Golds blir man ju peppad hela tiden av instruktören.

Vet inte vad jag ska göra snart, tycker det är svårt att hitta bra sidor med råd om kost och träning och garanterad viktnedgång.

Fan, var och varannan läkare säger ju att man ska motionera för att gå ner i vikt. Dom snackar ju SKIT!

Under hösten så gick jag inte upp ett gram men inte ner heller. Jag kunde äta vad som helst utan att det märktes på vågen. Det är ju bra, speciellt då jag inte kan titta på en bulle utan att öka 1 hg. Men under december då jag inte kunde träna då gick jag upp 3 kg!! Ve och fasa! Så nån nytta gör ju träningen. Så frågan är om man ska skita i tränigen, gå ner 20 kg med lchf och sen börja träna.

En del säger ju att man inte ska väga sig utan mäta sig. Tro mig, det har jag gjort. Hittade min lapp som jag skrev den 29/9, då hade jag tränat 5 veckor. Mätte mig igår och jag har samma mått nu.

Nä finns det några träningsexperter där ute som kan komma med goda råd??

Jag är så less och ledsen just nu, svårt att finna motivation till att träna.

I eftermiddag har jag avbokat bodypump. Tänkte umgås med mina barn istället. Både jag och Anders jobbar i helgen så dom kommer att vara på vift hela högen så då myser jag med dom istället.

En positiv sak med träningen, ja två faktiskt.

Jag har slutat röka, pallar inte bodycombat utan astmamedicin upptäckte jag. Så nu är det slut på rökandet. När jag har gått ner 20 kg så ska jag sluta snusa oxå har jag lovat mig själv.

Sen har ju jag nån form av "depressioner" (fan, vet inte hur det stavas) som kommer och går och har gjort sen jag fick nån utmattningsdeprission för några år sen. Det kommer och går, det har varit ungefär med 3 månaders mellanrum. Skitjobbigt, jag gråter, äter, skriker, bråkar, vill skiljas, vill inte ha mina barn osv. Mot slutet hann jag upptäcka symtomen och kunde förhindra sista bottentrampet. Sen jag började träna har jag inte ens varit på väg att ramla ner på botten. Det känns förbannat BRA! Jag är glad och harmonisk och mår psykiskt väldigt bra.

Men vikten......ja, jag vet att jag tjatar. Men det är INTE KUL att bära omkring på så onödigt många kilon   

Så här i slutet av januari kan man ju faktiskt visa lite bilder från julen, eller hur?

Tänkte skriva ett långt inlägg om spöken och träning, men jag gör det imorgon. KÄnner mig lite slut efter kvällens pass, först en timme bodycombat och sen en timme bodybalance. Lär ju sova som en stock.

Vår urtjusiga julgran! Svårt att knäppa kort och få fotot att se ut som i verkligheten. Älskar att fixa julgranen, önskar ibland att man fick fira jul i Usa. Där kan man pynta, här i sverige ska det vara minimalt med lampor,färger och annat mumsigt.

Ljusslingan köpte min lillebror Björn åt oss på ebay, från England. 250 smålampor! I love it. Han fick mecka om den lite eftersom den inte var gjord för svenska kontakter men sånt är han duktig på.

Tillbaka till granen, i år fick vi inte på allt pynt, granen lutade lite väl mycket.

  Tomten på besök.

Vi firade faktiskt hos mamma och pappa i år, det har vi inte gjort på flera, flera åt. Men dom var nästan helt själva, bara två av mina bröder var där.

  Förväntasfulla barn

Nyårsafton firade vi hos fina Annika och hennes familj.

Vi åt så vi blev runda som bollar!

Rensteksröra på västerbottenost gratinerat tunnbröd, oxfile och gorgonzolaspäckad potatisgratäng och chokladpudding till efterrätt. Jag hade gjort en efterrätt oxå men minns inte vad det var.

Spelade Wii, sköt raketer och åt snacks. PÅ nåt vis så rymdes det även ost och kex!

Har nästan glömt att jag faktiskt har en blogg, eller glömt är nog fel ord. Förträngt eller nåt i den stilen passar nog bättre. Men jag har faktiskt tänkt flera gånger att jag ska in och skriva, för det händer ju lite grejer. Det blir inte så och av en rätt knasig anledning. Vill gärna ha med bilder när jag skriver, blir lite roligare så men det är det där med att ta fram dom, redigera dom, spara dom och lägga in dom i bildarkivet. Sååå många procedurer att jag inte ids.

Måste redigera dom, har ju systemkamera och korten blir stora och då tar det så lång tid att lägga upp dom.

LATMASK!

Har jobbat inatt, sovit som en kratta pga att jag har ont i ryggeb. Tror det är träningsvärk. Gick och la mig när jag kom hem, spelar dock ingen roll hur trött jag är, det går inte att sova på dagtid!!! Efter en timme gav jag upp, det kröp i hela kroppen!

Nu har jag roat mig med att fixa bilder och har laddat upp dom.

Visar lite pyssel så länge för nu väntar duschen.