Nu var det ett tag sen sist igen...låååång tid! Kommer alltid annat emellan och jag prioriterar inte att blogga. Blir mycket farmville för mig när jag sitter vid datorn, måste nog på avgiftning snart   

Idag har jag varit på skolan med pojkarna. William var väldigt orolig och ledsen igår kväll inför dagens syslöjd.

Han vill ju innerst inne lära sig sy på maskin och för att dom ska få göra det så måste man ju träna och dessutom ta "körkort" så det blir många nya grejer som ska läras in.

William har viljan men han har inte tron på sig själv, tyvärr har det alltid varit så ända sen han var liten. Tycker att vi har peppat och uppmuntrat honom sen han var liten men det har inte gett någon verkan. Han tror alltid att han inte kan, lillfisen.

Pratade med fröken igår kväll och med en Kullafröken så allt var fixat och färdigt inför dagens slöjd, jag skulle vara med. Jag och William pratade om att jag även kunde följa med nästa vecka och det tyckte han kändes bra.

Hur som helst så gick det precis som jag trodde idag, kanonbra. Vet dock inte om jag hjälpte till för mycket, lätt hänt att jag gör det med honom.

När lektionen var slut så sa han att jag inte behövde följa med nästa vecka och det kändes bra då är han nöjd med dagen i åtminstonde.

När jag liks var där så stannade jag kvar för att vara med Wiktor en stund. Hängde med på flöjtlektion, ha,ha. Åtta spelglada barn som tutade en hel del felaktiga toner. Dom gör det bra musiklärarna. Undrar överhuvudtaget vart lärare har fått sitt tålamod ifrån.

Jag har väl bra tålamod men min frustration av att inte kunna hinna med allt och alla eller att inte kunna förklara så att andra förstår gör nog att jag uppfattas som om jag hade dåligt tålamod, jag blandar själv ihop det ganska ofta.

Jag är otroligt glad över att mina pojkar har så otroligt duktiga och tålmodiga fröknar!!!

Själv kommer jag aldrig att sätta mig i en skolbänk igen, aldrig nånsin! Skolan har aldrig varit en plats där jag har trivts särskilt bra.

Minns mitt första skolår, det är nog det skolår som varit lugnast och tryggast i mitt liv.

2:an och 3:an var väl sådär, 3:an var hemsk. Vi hade en fruktansvärt elak, orättvis och vidrig fröken!!!

4:an-6:an var bra under den tid vi hade två äldre herrar, dom var super. Sen kom det en lärare från Långsele och hade oss några timmar,

solariesnubbe, dryg och äh, han var dum. Kommer så väl ihåg en gång då han pekar på mig i klassrummet, spänner ögonen i mig och säger; Du, Jenny Lidén ska bara vara tyst, jag har nog hört hur du är!

Jag skämdes som en hund och fattade ingenting.

Mina 3 första år gick jag i Långsele, jag var en grå mus som knappt syntes eller hördes, gick för det mesta själv eller va med de större pojkarna och spelade kula. Ställde aldrig till med bråk eller retades. Jo en gång var jag i bråk, men det var inte jag som startade det, jag bara försvarade mig.

Jag kunde för mitt liv inte förstå vad han menade med det han sa. Sen blev det väl som det blev, jag blev stökig, bråkig och stor i truten. Började opponera mig mot orättvisorna i klassrummen, särbehandlingen av vissa elever, ifrågasatte, slogs och höll på.

I 9:an fick jag ju svart på vitt att lärarna var ORÄTTVISA i och med slutbetygen.

Jag var lättlärd och behövde egentligen inte lägga mycket tid på läxor och sånt. Har lärarna dessutom var riktigt bra så har allting fastnat ändå. Det gick bra på proven och jag gjorde det jag skulle. Men att vara uppkäftig och styv i korken var inte bra för betygen oavsett resultat   

Mitt betyg i 8:an var riktigt uselt!

I 9:an beslöt jag mig för att fixa bättre betyg med lika lite arbete som åren innan. Sagt och gjort, Jenny börjar vara trevlig, tyst och snäll på lektionerna och jag slutade tjafsa och ifrågasätta.

Detta ledde till en stor höjning av mina betyg. Och det kan ja tycka var dåligt!!! Jag blev ju inte bedömd utifrån mina kunskaper utan utifrån min attityd   

Det var lite så på gymnasiet oxå. På utvecklingssamtalen så pratade man om olika saker man skulle tänka på och det spelade ingen roll hur jag försökte förändra mig så var dom aldrig nöjd. Och jag ville ju att dom skulle vara nöjd så jag låg i.

Idag tror jag inte att det är lika utbrett dock för många lärare är "unga". Jag hade ju lärare som hade haft mina föräldrar och det säger ju en del om deras ålder.

Näpp, i skolbänken sätter jag mig aldrig, hoppas dock att jag kan uppmuntra mina barn tilräckligt mycket så att dom väljer att utbilda sig ordentligt. Inte för att det är nåt fel på min utbildning eller mitt jobb, för jobbet är jag stolt över. MEN jag kunde ju ha blivit barnläkare, tyvärr sprack den drömmen pga allt jag just har berättat.

Jisses, hur hamnade jag i detta? Hmm, det var inte tänkt att skriva ett sånt tråigt inlägg det första jag gör :/

Ja,ja men nu vet ni hur mitt skolliv var i alla fall och det blev ju "folk" av mig ändå. Men sluta ifrågasätta lyckades ingen lärare med i alla fall   

Nu ska jag mysa med en nyvaken Wilda som precis kom nerför trappen.

Snart är ledigheten över, 6 dagar kvar.

Känns både och. Ska bli skönt att få komma tillbaka till rutinerna men jobbigt att tiden gått så fort.

Vi har hunnit gjort mycket här hemma medans vi varit lediga, har tom röjt ordentligt i förråd, garage och i källaren. Näsan 3 fulla släpvagnar har det blivit bara av den röjningen!

Hade tänkt ha bilen i garaget i vinter, det har aldrig gått tidigare...

Just idag känner jag mig låg och lessen. Känns som om tiden bara rinner iväg, hinner aldrig stanna upp och andas, får sällan möjlighet att spendera tid tillsammans, bara jag och Anders. Jobbigt  

Visst vi har själva valt att skaffa våra tre barn men man behöver inte vara med dom jämt bara därför!

Vi fick champangeglas när vi förlovade oss för snart 11 år sedan, dom har vi kastat nu. Vi har ju inte ens firat bröllopsdag på dom här fyra åren så varför ska vi då ha glas att skåla i...

Tror att nedstämdheten har lite med bokstäverna ADHD/AS att göra oxå, har ju spenderat snart 7 veckor med diagnosen och ska snart tillbaka och jobba med andra diagnoser, det blir som inte nån återhämtning.

Ringde på Kommun idag för att höra hur det går med verkställandet av vårt beslut, men det går inte så bra. Hon jag pratade med säger till mig att man kunde verkställa ett beslut temporärt genom att placera honom på Häggen. Eh, jag jobbar där sa jag. Jamen , han kan ju vara där när du är ledig.

Har ingen lust att sitta på våra apt-träffar och diskutera mitt eget barn, så desperat är jag inte.

Har suttit och tröstshoppat lite scrapgrejer för en stund sen....det hjälpte inte, är ändå lessen. Ska in till stan sen och kolla om jag hittar några kläder till 50-årsfesten på lördag. Kommer inte att gå bra, har gått upp massor i vikt :(

Nä nu hör jag att Anders är tillbaka från sopstation.

Idag har vi haft en riktig utedag! Iofs var jag ute mest hela dagen igår oxå, rensade jordgubbslandet från gamla, trötta plantor och från ogräs.

Men idag var det dags för projekt Trädkoja. Anders byggde en för några år sen, men den var rätt tråkig. Det enda roliga med den var att den var högt upp.

Men igår kväll pratade pojkarna om väggar och tak. Tak har dom pratat om länge så vi satt och surrade lite med pojkarna och så gick vi ut och kollade lite. Min önskan var ju då att Wilda skulle få en egen våning, gillar INTE att hon är så högt upp.

Jag trodde detta skulle vara snabbt gjort....i vanlig ordning   

Insåg rätt snabbt att jag lika gärna knde ägna dagen åt ogräsrivning, jag bara krånglar till allting med mina funderingar och idéer. Anders filurar bäst på egen hand. Skulle jag satt tak på kojan så hade jag nog bara slagit fast några plankor på träden och lagt plåten uppepå   

Men så sätter snickar-Anders igång

Takstolar skulle det minsann vara, det var tydligen bättre med lutning för snöns skull. Som om jag tänker på snö när solen skiner!!

Wildas våning är klar och Wiktor förbereder inflyttning på våning två genom att piska mattor

Wilda sitter och gnäller, hon vill ha en dator!

Wilda inflyttad och klar och nystädat är det och Witkor kommer på besök

Wilda frågar Wiktor om han är hungrig och vad han vill ha för mat. Hon serverar honom något som vi inte fick veta.

Sen är det dags att leka frissa, något som Wilda gillar väldigt mycket nu, kanske för att hon nyligen blev klippt av en frissa för första gången.

Sen var det dags för lite massage

Även pappa Anders fick lite massage, vi tror att det var det men vi tvekar pga av foppatoffeln som skulle stoppas in i tröjan.

Anders skruvar in de sista skruvarna

En väldigt nöjd Wiktor som äntligen kan få lägga ut sina mattor. Ja William han har mest hållit sig undan idag

William

Wiktor

Wilda

Mina tre underbara barn. Ja, inte alltid, men ofta    

Har fått lite frågor om Wildas röda märken sista veckorna. Folk frågar om hon har vattkoppor, men det har hon inte. För 3 veckors sen när jag var på sjukhuset var barnen ute och campa i husbilen med mormor och morfar och då blev hon rejält myggbiten. Anders räknade myggbetten och det var 52 stycken och då vet jag inte om han räknade de små runt hårfästet.

Hon kliar sig mest hela tiden fast man säger ifrån och smörjer med en salva. Hon hade nästa läkt ut när vi i förra veckan besökte Katrineholm. Och jag tror banne mig hon är värre biten nu   

Hon ser bedrövlig ut i ansiktet, på armarna och på benen, tom på puppan. Önskar att hon var mer villig at vara klädd, då kanske hon skulle slippa en del av betten.

Återkommer med storyn om vår nya bil, Norgeresan och resten.

Carpe Diem!

Jag har visst skaffat mig klippkort på operationer :(

Idag var det dags igen. Kl 7 skulle jag vara på dagkirurgin. Hade en knöl i bröstet som dom skulle in och ta en bit av för att ta reda på vad det var.

Skickade hem Anders rätt tidigt, vilket var dumt.. Läste, sov och sov lite mera eftersom jag inte sovit något under natten.

Sen var det då dags att sätta nålen. Det gick inte så bra. Kvinnan slog och slog på min hand och jag funderade väl mest på vad hon höll på med. Jag är nåt jävulskt nålrädd, kan inte kolla så jag gömde mig under täcket. Till slut sticker hon in nålen och det gör sååå ont. Det gör ont ute på sidan av handen. Jag klagade och kved och då talade hon om att den gick fel. Ha, grattis, klåpare!!

Jag är inte svårstucken för fem öre, jag har fina stora kärl och det brukar ALDRIG vara ett problem.

Då börjar hon greja i armvecket, börjar slå på kärlet och jag började återigen fundera över vad människan håller på med. Sticker in nålen med STOR tveksamhet, det kände jag. Och nu gjorde det ännu ondare och kommentaren "ny på jobbet eller?" slank ur mig, varpå den mer erfarne manliga sköterskan säger " du behöver inte vara otrevlig" Behöver jag säga att det slog slint. Jag blev helt hysteriskt ledsen. Där skulle jag ligga och vara nån jävla provdocka och bara hålla käften!!

Det slutade med att dom hämtade narkosläkaren så han fick sticka mig i underarmen. Tack och lov så gick det hur smidigt som helst och det kändes inte.

Kom in i operationssalen lagomt sur och med onda ögon, tur dom fick mig att somna för jag kämpade emot för att jag var sur på människan i fråga. KÄnde mig inte helt trygg med henne i samma sal som mig.

Kom in vid 11 och 12.30 var jag vaken och pigg. Och det som var en knöl som dom skulle ta en bit av hette nu tumör och var helt borttagen. Hmm, nu väntar 2-3 veckors väntan för att få reda på vad det var. Känner mig dock rätt lugn.

Den manliga sköterskan som var med vid nålsättandet kom in och ville kolla läget. Fick det  att låta som om det var mit fel att jag inte hade underrättat dom om att jag var nålrädd.

Jag hoppas innerligen att jag ALDRIG nånsin behöver vara i kontakt med narkospersonal på Sollefteå Sjukhus nån fler gång!!! Kommer aldrig mer att lita på dom. Sen är jag kanske extra känslig just för att det är nålar inblandad men två tråkiga narkosupplevelser på 5 månader är två för mycket.

Ja som ni ser så är jag mer upprörd över nålar och personal än över tumören, men sån är jag   

Har sovit hela eftermiddan, Anders väckte mig 19 så jag skulle äta. Då hade min älskade man grillat kött åt mig!!    Puss vad jag älskar honom.

Sen har jag varit vaken, mosig i huvudet men inte så ont.

Har suttit och uppdaterat bloggen med en massa bilder och har träsmak i rumpan.

Men nu ska jag nog släcka ner och gå en trappa upp och fortsätta läsa i min bok.

Carpe Diem!

Lördag var jag på loppis, både min och Mias och besökte några andra. Är ute efter krukor, vaser och andra småprylar i färgen lime. Hopplöst! Har kollat nätet oxå men jag går bet. Det var faktiskt samma visa ifjol då jag ville ha lila prylar, fick söka som en tok. Men nu hittar man det överallt.

På eftermiddan åkte vi till Indal för att hämta en soffa, åkte vidare till Birsta för att få i oss lite mat och köpa filter till poolen.

När vi äntligen kom hem vid 20-snåret så bestämde vi oss för att åka på cruisingen i Hammarstrand, Wilda hade ju sovit i bilen så hon skulle ändå vara vaken till elva, halv tolv.

Min kusin och hennes man har en Mercery -55 som barnen och Anders åkte runt i en timme.

  Lillebror Björn och lillebror Göran var oxå där med ett gäng folk och en stor pickup

    Sötaste huvprydnaden

  Den här var så snygg

Söndag var det målning och städning på Kulla

På kvällen gick jag ner till sjön med Freja så hon fick bada

Igår hade vattnet klarna i vår pool. Det blir alldeles brunt när man häller i klor första gången på säsongen. Vet inte om det är så att järnet frigörs eller nåt sånt, vi har ju rätt mycket av den varan i vårt vatten.

25 grader varmt så barnen hoppade i. Wilda och Wiktor badade länge, William klev upp rätt omgående.

Efter middan kom mamma och pappa hit och hämtade barnen. Dom skulle ut med husbilen och campa. Skönt, då slapp man fixa och trixa med ungarna idag när jag skulle på operation.

På kvällen drog vi till skogs, mycket för att jag skulle slippa tänka så mycket på det som skulle ske.

Jag såg två älgar, hann tyvärr inte fota. Sen såg vi bara nån fågel och en groda och massor av skog   Slutet på en av vägarna :-)

Det är vy mot Ramsele-hållet

    Det här är mot Långsele-hållet

  Fachinerande med dessa träd som står ensamma på hyggena. Kämpar och strävar för att överleva. Det här är en gran men det syns knappt.

Var ju tvungen att åka upp på vårt skogsskifte oxå

Denna lilla planta ska förhoppningsvis utgöra en del av arvet till våra barn

Efter vår lilla skogstur åkte vi hem till Annika och drack kaffe och lånade lite böcker.

I år spenderade vi midsommarafton hos Annika och Ingemar, barnens kusiner var oxå med. Så vi var 6 vuxna och 9 barn.

Annika och Ingemar hade dukat och fixat i garaget och det var ju bra för vad vore en midsommarafton utan regn?? Vet inte för det är lääänge sen jag firade midsommar utan regn. Har inte så bra minne, men det känns som om det var länge sen.

Fixade en midsommarstång.

    Jag och Annika hade gjort pajer som åts tillsammans med sillen, köttbullarna och allt annat gott vi proppade i oss. Helt otroligt vad man stoppar i sig!!

Varvade dagen med tokiga lekar som Ingemar knåpat ihop. En del lekar var individuella och andra var laglekar, givetvis så var det barnen mot de vuxna   

Det spelade massor av musik och alla barnen dansade och showade

Wilda blev trötter fram på eftermiddan så hon och jag tog bilen upp i skogen och kollade på björnspår

  Inte en jättebra bild men detvar svårt att fota.

  Godisregn till barnens stora glädje!

  Här står vinnarna i 2010´s midsommarspel

Rätt sent på kvällen var det dags för en biltur igen, Wilda behövde sova. Nu drog vi iväg mot Norrmossaflon för att kolla lite, hoppades ju på att se lite vilda djur. Nu såg vi inga djur men himmelen var inte helt fel att kolla på

På lördan så skrotade vi mest på gården.

Söndan jobbade jag och Anders for till Junsele med barnen. Mora Träsk skulle ju lira lite, Wilda tyckte det var skitbra! Grabbarna var inte intresserade.

Blev en massa karusellåkning. Tyvärr ingen bild på William, han gick och grejade på egen hand.

På måndan for jag upp till lillebror Jörgen. Hans pool var ju uppställd och rätt varm, 23 grader om jag inte minns fel.

Så det blev premiärdopp för barnen.

Var ner till sjön en sväng för att försöka fota alla hundar, gick inte så bra. Dom var lite yrsiga hela högen, även gamla Wilma

    Det var väl bara det här som blev lite ok

  Och lilla Bosse han blev bra på alla kort, han var den som lugnast

Sen flöt väl veckan på som vanligt. Jobbade min sista dag i onsdags och ska vara ledig i 6 veckor. Trodde jag men när jag kollade var det 7 veckor!!

Lite sent kanske men vi har firat födelsedag för ett tag sen.

Den 21-6-2000 föddes Kurt Anders William, en dag som började med strålande solsken och slutade med åska och dunder på sluttampen. Han var trög att få ut men till slut kom han.

  Han är så fin!

Jag, Wiktor och Wilda masade oss upp för att sjunga. Vi hade inte tänkt göra det men nu var vi ju vakna och William sov. Hade inte gjort iordning tårtan heller så det blev ett ballerina med ett ljus i. Såna detaljer struntar han i ändå, det är bara paketen som räknas.

Han var en ANING trött    

Sen blev det tårta och fika hela dagen lång.

Wilda lyckades med konststycker att lägga upp en bit tårta på sin tallrik och massakera det som blev kvar på fatet medans vi andra var ute en sväng. Hon kan den tjejen.

På kvällen blev det brottningsmatch, barnen mot pappa.

   Det var en mycket nöjd son som somnade.

Vi har kommit en bit på väg när det gäller renoveringen i alla fall.

Slangen för golvvärmen ligger på plats

På kronprinsessans bröllopsdag vandrade vi mellan köket och vardagsrummet, vi var ju tvungen att följa med lite i all bröllopsyra. Wilda hon firade genom att bada skumbad med Ajax Citron.

Det var inte helt lätt att lägga golvet. Det skulle läggas på ett sätt vi inte gjort förut :/ och det blev några vinklar och vrår och ett gammalt hus är inte ett rakt hus!

Anders funderade och funderade, själv funderade jag inte. Jag kom bara med goda råd :-) Vissa bra andra mindre bra :-D

Men till slut var det klart.

På måndag kom bästa Ingemar och spacklade. På tisdag var han hit och började tapetsera. Vilken syn som mötte mig när jag kom hem. När jag valde tapet så var det typ att, skit nu är jag less på det här! Tar den som är minst ful. Gillar ju egentligen mer neutralt, inte mycket färg eller mönster. Men se, hur det blir

Åh det är så läckert!

Sa till Ingemar att Anders skulle svimma när han kom hem. Mycket riktigt, när han klev in innanför dörren så ser han ju väggen på en gång och ropar till mig att komma ut i hallen och gnugga hans ögon. Men nu har han vant sig och tycker den är snygg.

På torsdag ringde Anders på en annons på blocket och drog till Sundsvall för att hämta hem en soffa. Första etappen när det gäller möbler var nu avklarad. Vi jagar beiga ektorpsoffor så man blir galen.

Det blev en bäddsoffa, perfekt. Den hade mörk klädsel och det följde med en beige. Blev ju lite dyrare än vi tänkt men det är ändå en bäddsoffa och har lite mer plats än en vanlig tvåa. Har sen dess haft sms-bevakning och ikväll dök det upp en trea i indal för 800:-. Det är ju som hittat!! Jag har ringt och den är min, ska hämtas i helgen. Först måste vi dock fixa en bil eftersom svärfar måste få tillbaka sin.

Vi har varit dåliga på att knäppa kort på rummen innan vi började så jag har fått leta. Hittade ett men det är inte så bra.

Så här ser det ut nu :-)

Kommer mera uppföljning inom de närmsta dagarna