Säger då bara det, VILKEN MORGON!!!!

Först av allt så somnade jag aldrig när jag la mig, jo, jag somnade men det tog tiiiid Kände mig stressad inombords och fick hjärtklappning sen började jag få astmahosta och det ökar då på stressen för det blir så jobbigt. Lyckades lugna ner mig på nåt vis innan det gick för långt som tur var.

Försov oss naturligtvis då imorse, vaknade 6,45 istället för som planerat, 6.15

När alla barnen väl var uppe gick allt åt skogen. William vägrade kliva upp först. Sen satt Wiktor och fippla i vanlig ordning vid matbordet så frukosten hamnade i knät, på soffan och på golvet. Naturligtvis var han klädd innan frukost just idag. Dom brukar vanligtvis inte klä sig förens efter frukost.  Torkade av soffan och slängde en handduk över eländet på golvet, hunden vill inte städa.

Wilda var på ett nej-sägar humör, dock på ett busigt vis. Sprang bara och gömde sig så det blev påklädning av hyperaktiv och aggressiv bläckfisk, det gick det oxå.

Så var det dags för Wiktor att packa väskan, vad hittar vi inte i den? Jo, ett par dyngblöta gummibyxor med något sur lukt

Jag vill ju gärna tro det bästa om mina barn och förutsätter att man tar upp allt ur väskan när man liks packar upp fruktlåda, vantar, veckorbrev och läxor. Jag kan säga att jag och mina barn inte tänker likadant!!! På frågan om vart de svarta överdragsbyxorna är blir svaret "eh?!" och Wiktor ser ut som om han just vaknat. Börjar bli liiiite morrig. Upplyser vederbörande om att det blir till att stå still med fröken på rasten idag då. Förstår dock att dom säkert är kvar på skolan liksom ca 6 par vantar/handskar för han bara e sån

Får med nöd och näppe iväg honom med bussen för han har ju tagit till sin uppgift att vara polis idag, syskonpolis. Funkar inge bra såna här dagar.

William hade en aning svårt att få ihop nånting överhuvudtaget. Det är i hans värld totalt överj*****t att man måste åka på habben och klicka på en tråkig j***a dator med ett h******s, s****S tråkigt program, ja ungefär så låter det. Han gillar INTE att missa lektioner för sjukhusbesök. Men när medicinen gått igång i kroppen gick det lättare och svärorden och fumlandet gick över och vips var han klar.

Wilda blev till slut klar hon med. Så medans jag sprang runt som en yr höna och fixade så lekte William och Wilda kurragömma. Dom hade skitkul och kiknade nästan av skratt och det är ju bra att dom har kul. Men tyärr spädde det på stressen att ha två vildungar som sprang omkring här.

Kom iväg till slut och lyckades lämna yngsta på dagis, lite sent men bara lite.

KOm ner på habben och William var på bra humör.

Han gjorde ett test på en dator innan han började medicinera och nu gjorde man om detta test för att se om medicinen funkar. OCh gissa om den gjorde.

Förra gången hade han högsta resultatet vad gäller hyperaktiviteten, han var alltså extremt hyperaktiv i sin hand.

Visst det låter knasigt att man mäter "i handen" men ids inte förklara. Vill ni att jag förklarar hur programmet fungerar så är det bara att fråga.

Idag då han hade fått medicin var han inge hyper alls!! Alla staplar som mäts var jämna och fina, inte en, men det går inte att göra så mkt åt. Medicinen kan kanske inte fixa allt. Den stapeln som var låg har att göra med hans audiotiva perception tror jag det var.

Men det är bra att dom kollar sånt här så man verkligen får se att medicin är bra, speciellt då vi var tveksamma att prova igen.

När vi var klar på habben gick vi upp på barn för koll av blodtryck, puls, längd och vikt samt fylla i ett papper vilka biverkningar vi märkt så här långt. Tror inte blodtrycket påverkats, det gjorde det inte förra gången heller. Men tyvärr har han på knappt två veckor gått ner ½ kg trots att han äter som vanligt och dessutom dricker näringsdryck på dagarna. Så vi får väl börja med pulverna då.

På väg hem börjar jag så smått att varva ner men det brukar ta tid när jag varit så här uppjagad

In med gossen på skolan och pratar lite med respektive fröknar. Då kommer William och säger till att han bara har fingervantar. Hem och hämta vantar och leverera dom.

Sen när jag väl sitter i bilen och får åka hem DÅ kommer nertrappningen! Hjärtrusning så in i helsike, kallsvettas, skakar och sen är det bra.

Nu känner jag mig lite lugn, men bara lite. Har lite väl mkt tvätt i källaren, måste fixa diskbänken, röja undan och fundera ut vad familjen ska äta till middag idag. Äter ju på jobbet eftersom jag ska iväg och jobba journatten.

Borde inte sitta här och häcka iofs.........'

Känns jobbigt att behöva göra nåt oxå. HAr bakat tunnbröd både lördag och söndag och det känns i min axel och min höft :( Jag som aldrig har krämpor på så vis har fått rejäla bekymmer med just dessa två. Moler mest hela tiden och vissa dagar värker det ordentligt. Det går från axeln upp i nacken och jag får huvudvärk, trist!!! Ingen mening att klaga blir ju inte bättre av det. Bara att bita ihop och hoppas att det ger med sig.......

På återseende!