Snäll är jag men retar man mig då har jag vapen!

Pansar, taggar och spikklubba!

I stridens hetta så har jag pansar i skallen, främst att jag inte tar till mig argument, vill inte lyssna.

Taggar i ryggen, och dom stannar kvar, har svårt att fälla ner dom även om ilskan mot vederbörande går över.

Spikklubban på svanstippen, svans har jag ju inte. Jag blir väl vass i truten istället.

Så detta med kämpa, denna beskrivning passar in på min kamp, näbbar och klor är för tamt.Man rispar ju bara lite på ytan då.

Har i två, tre år gått hos logoped med Wiktor. Vi har även haft arbetspapper här hemma att jobba med för att träna. Gått skitbra med arbetsbladen men går inte att få det att fungera automatiskt. Han har även träffat en "taltant" sen han gick på dagis.

Har väntat på att få kallelsen till höstens träff med logopeden. Ringde idag för att höra eftersom jag känner att min älskade unge behöver massor av hjälp. Får då veta att landstinget håller på att anställa men det ligger inte på prio ett

Och hur ska EN logoped kunna hjälpa alla Sollefteå sjukhus upptagningsområde?? Det är ju omöjligt. Varför har kommunen ingen skyldighet att fixa logopeder för skolbarnen? Jag kan ju tycka att det även ligger i deras intresse eftersom det är dom som får stå med kostnaden när specialpedagogerna kopplas in. Varför är det såå förbannat svårt att lägga pengar på viktiga saker?

Jag får enligt mitt anställningsavtal inte kritisera min arbetsgivare, jag ska vara lojal och trogen. Men jag måste väl få kunna kritisera som förälder? Eller hur? Och kritik har jag massor av!!!

Jag fattar inte hur man kan sitta på sina höga stolar och tycka att det är bra att bygga ett badhus, ja hälsoanläggning skulle det visst heta. Man river skolor, man drar in tjänster inom skola och barnomsorg och andra enheter. Det ska SPARAS, SPARAS OCH ÅTER SPARAS!! Är så förbannat less på att höra detta nu.

Men plötsligt har det blivit viktigt att bygga ett badhus som man ska hyra för sjukt många miljoner!!! OM man nu känner att man måste investera varför i hela friden kan man inte investera i något bra och viktigt??

För mig känns det oerhört viktigt att Wiktor får hjälp. Han har sån iver och vilja för att lära, han tycker det är kul att lära sig. Men hur länge håller glädjen och ivern i sig om man kämpar i motvind. Är så otroligt rädd att viljan ska ge vika efter för många misslyckanden. Vill inte det, tänker inte tolerera det!

Jag har RÄTT att vara en jobbig mamma som ringer och mailar både hit och dit. Jag får inte som jag vill men ingen ska kunna säga att jag inte har försökt eller inte har kämpat. Jag har fört en kamp och ett krig i flera år när det gäller William, har envist hävdat saker jag vet oavsett vad andra i min omgivning sagt. För alla har inte sett att något inte stämde.

Jag ser saker tidigt och är det så konstigt??? Jag har varit omgiven av bokstavsbarn sen jag var 11-12 år, inte ens när jag var till schweiz som aupair kom jag undan. Hade hand om en 4,5 årig kille som jag "satte diagnos" på efter 2 veckor men det skulle dröja tills han var 13 innan han fick sin diagnos ADD.

Nu blev det visst ett sidospår, blir lätt så när man är upprörd och inte riktigt tänker igenom vad man skriver. Jag agerar först och tänker sen, sån är jag och orsaken till varför jag är så skiter jag i. Om jag inte agerar så händer ju inget. Som mamma har jag ansvar att kämpa med näppar och klor för mina barn för ingen annan gör det.

Kan kan tänka mig att sitta och köra en gång i veckan till Övik, bara han får hjälp!!

Nä här har jag inte tid att sitta och gnälla. Har ju tyvärr ett arbete att sköta Missförstå mig inte, jag älskar mitt arbete men ibland har man viktigare saker att göra än att jobba.