Jag har visst skaffat mig klippkort på operationer :(

Idag var det dags igen. Kl 7 skulle jag vara på dagkirurgin. Hade en knöl i bröstet som dom skulle in och ta en bit av för att ta reda på vad det var.

Skickade hem Anders rätt tidigt, vilket var dumt.. Läste, sov och sov lite mera eftersom jag inte sovit något under natten.

Sen var det då dags att sätta nålen. Det gick inte så bra. Kvinnan slog och slog på min hand och jag funderade väl mest på vad hon höll på med. Jag är nåt jävulskt nålrädd, kan inte kolla så jag gömde mig under täcket. Till slut sticker hon in nålen och det gör sååå ont. Det gör ont ute på sidan av handen. Jag klagade och kved och då talade hon om att den gick fel. Ha, grattis, klåpare!!

Jag är inte svårstucken för fem öre, jag har fina stora kärl och det brukar ALDRIG vara ett problem.

Då börjar hon greja i armvecket, börjar slå på kärlet och jag började återigen fundera över vad människan håller på med. Sticker in nålen med STOR tveksamhet, det kände jag. Och nu gjorde det ännu ondare och kommentaren "ny på jobbet eller?" slank ur mig, varpå den mer erfarne manliga sköterskan säger " du behöver inte vara otrevlig" Behöver jag säga att det slog slint. Jag blev helt hysteriskt ledsen. Där skulle jag ligga och vara nån jävla provdocka och bara hålla käften!!

Det slutade med att dom hämtade narkosläkaren så han fick sticka mig i underarmen. Tack och lov så gick det hur smidigt som helst och det kändes inte.

Kom in i operationssalen lagomt sur och med onda ögon, tur dom fick mig att somna för jag kämpade emot för att jag var sur på människan i fråga. KÄnde mig inte helt trygg med henne i samma sal som mig.

Kom in vid 11 och 12.30 var jag vaken och pigg. Och det som var en knöl som dom skulle ta en bit av hette nu tumör och var helt borttagen. Hmm, nu väntar 2-3 veckors väntan för att få reda på vad det var. Känner mig dock rätt lugn.

Den manliga sköterskan som var med vid nålsättandet kom in och ville kolla läget. Fick det  att låta som om det var mit fel att jag inte hade underrättat dom om att jag var nålrädd.

Jag hoppas innerligen att jag ALDRIG nånsin behöver vara i kontakt med narkospersonal på Sollefteå Sjukhus nån fler gång!!! Kommer aldrig mer att lita på dom. Sen är jag kanske extra känslig just för att det är nålar inblandad men två tråkiga narkosupplevelser på 5 månader är två för mycket.

Ja som ni ser så är jag mer upprörd över nålar och personal än över tumören, men sån är jag   

Har sovit hela eftermiddan, Anders väckte mig 19 så jag skulle äta. Då hade min älskade man grillat kött åt mig!!    Puss vad jag älskar honom.

Sen har jag varit vaken, mosig i huvudet men inte så ont.

Har suttit och uppdaterat bloggen med en massa bilder och har träsmak i rumpan.

Men nu ska jag nog släcka ner och gå en trappa upp och fortsätta läsa i min bok.

Carpe Diem!