Idag har vi haft en riktig utedag! Iofs var jag ute mest hela dagen igår oxå, rensade jordgubbslandet från gamla, trötta plantor och från ogräs.

Men idag var det dags för projekt Trädkoja. Anders byggde en för några år sen, men den var rätt tråkig. Det enda roliga med den var att den var högt upp.

Men igår kväll pratade pojkarna om väggar och tak. Tak har dom pratat om länge så vi satt och surrade lite med pojkarna och så gick vi ut och kollade lite. Min önskan var ju då att Wilda skulle få en egen våning, gillar INTE att hon är så högt upp.

Jag trodde detta skulle vara snabbt gjort....i vanlig ordning   

Insåg rätt snabbt att jag lika gärna knde ägna dagen åt ogräsrivning, jag bara krånglar till allting med mina funderingar och idéer. Anders filurar bäst på egen hand. Skulle jag satt tak på kojan så hade jag nog bara slagit fast några plankor på träden och lagt plåten uppepå   

Men så sätter snickar-Anders igång

Takstolar skulle det minsann vara, det var tydligen bättre med lutning för snöns skull. Som om jag tänker på snö när solen skiner!!

Wildas våning är klar och Wiktor förbereder inflyttning på våning två genom att piska mattor

Wilda sitter och gnäller, hon vill ha en dator!

Wilda inflyttad och klar och nystädat är det och Witkor kommer på besök

Wilda frågar Wiktor om han är hungrig och vad han vill ha för mat. Hon serverar honom något som vi inte fick veta.

Sen är det dags att leka frissa, något som Wilda gillar väldigt mycket nu, kanske för att hon nyligen blev klippt av en frissa för första gången.

Sen var det dags för lite massage

Även pappa Anders fick lite massage, vi tror att det var det men vi tvekar pga av foppatoffeln som skulle stoppas in i tröjan.

Anders skruvar in de sista skruvarna

En väldigt nöjd Wiktor som äntligen kan få lägga ut sina mattor. Ja William han har mest hållit sig undan idag

William

Wiktor

Wilda

Mina tre underbara barn. Ja, inte alltid, men ofta    

Har fått lite frågor om Wildas röda märken sista veckorna. Folk frågar om hon har vattkoppor, men det har hon inte. För 3 veckors sen när jag var på sjukhuset var barnen ute och campa i husbilen med mormor och morfar och då blev hon rejält myggbiten. Anders räknade myggbetten och det var 52 stycken och då vet jag inte om han räknade de små runt hårfästet.

Hon kliar sig mest hela tiden fast man säger ifrån och smörjer med en salva. Hon hade nästa läkt ut när vi i förra veckan besökte Katrineholm. Och jag tror banne mig hon är värre biten nu   

Hon ser bedrövlig ut i ansiktet, på armarna och på benen, tom på puppan. Önskar att hon var mer villig at vara klädd, då kanske hon skulle slippa en del av betten.

Återkommer med storyn om vår nya bil, Norgeresan och resten.

Carpe Diem!