Snäll är jag men retar man mig då har jag vapen!

Pansar, taggar och spikklubba!

I stridens hetta så har jag pansar i skallen, främst att jag inte tar till mig argument, vill inte lyssna.

Taggar i ryggen, och dom stannar kvar, har svårt att fälla ner dom även om ilskan mot vederbörande går över.

Spikklubban på svanstippen, svans har jag ju inte. Jag blir väl vass i truten istället.

Så detta med kämpa, denna beskrivning passar in på min kamp, näbbar och klor är för tamt.Man rispar ju bara lite på ytan då.

Har i två, tre år gått hos logoped med Wiktor. Vi har även haft arbetspapper här hemma att jobba med för att träna. Gått skitbra med arbetsbladen men går inte att få det att fungera automatiskt. Han har även träffat en "taltant" sen han gick på dagis.

Har väntat på att få kallelsen till höstens träff med logopeden. Ringde idag för att höra eftersom jag känner att min älskade unge behöver massor av hjälp. Får då veta att landstinget håller på att anställa men det ligger inte på prio ett

Och hur ska EN logoped kunna hjälpa alla Sollefteå sjukhus upptagningsområde?? Det är ju omöjligt. Varför har kommunen ingen skyldighet att fixa logopeder för skolbarnen? Jag kan ju tycka att det även ligger i deras intresse eftersom det är dom som får stå med kostnaden när specialpedagogerna kopplas in. Varför är det såå förbannat svårt att lägga pengar på viktiga saker?

Jag får enligt mitt anställningsavtal inte kritisera min arbetsgivare, jag ska vara lojal och trogen. Men jag måste väl få kunna kritisera som förälder? Eller hur? Och kritik har jag massor av!!!

Jag fattar inte hur man kan sitta på sina höga stolar och tycka att det är bra att bygga ett badhus, ja hälsoanläggning skulle det visst heta. Man river skolor, man drar in tjänster inom skola och barnomsorg och andra enheter. Det ska SPARAS, SPARAS OCH ÅTER SPARAS!! Är så förbannat less på att höra detta nu.

Men plötsligt har det blivit viktigt att bygga ett badhus som man ska hyra för sjukt många miljoner!!! OM man nu känner att man måste investera varför i hela friden kan man inte investera i något bra och viktigt??

För mig känns det oerhört viktigt att Wiktor får hjälp. Han har sån iver och vilja för att lära, han tycker det är kul att lära sig. Men hur länge håller glädjen och ivern i sig om man kämpar i motvind. Är så otroligt rädd att viljan ska ge vika efter för många misslyckanden. Vill inte det, tänker inte tolerera det!

Jag har RÄTT att vara en jobbig mamma som ringer och mailar både hit och dit. Jag får inte som jag vill men ingen ska kunna säga att jag inte har försökt eller inte har kämpat. Jag har fört en kamp och ett krig i flera år när det gäller William, har envist hävdat saker jag vet oavsett vad andra i min omgivning sagt. För alla har inte sett att något inte stämde.

Jag ser saker tidigt och är det så konstigt??? Jag har varit omgiven av bokstavsbarn sen jag var 11-12 år, inte ens när jag var till schweiz som aupair kom jag undan. Hade hand om en 4,5 årig kille som jag "satte diagnos" på efter 2 veckor men det skulle dröja tills han var 13 innan han fick sin diagnos ADD.

Nu blev det visst ett sidospår, blir lätt så när man är upprörd och inte riktigt tänker igenom vad man skriver. Jag agerar först och tänker sen, sån är jag och orsaken till varför jag är så skiter jag i. Om jag inte agerar så händer ju inget. Som mamma har jag ansvar att kämpa med näppar och klor för mina barn för ingen annan gör det.

Kan kan tänka mig att sitta och köra en gång i veckan till Övik, bara han får hjälp!!

Nä här har jag inte tid att sitta och gnälla. Har ju tyvärr ett arbete att sköta Missförstå mig inte, jag älskar mitt arbete men ibland har man viktigare saker att göra än att jobba.

Säger då bara det, VILKEN MORGON!!!!

Först av allt så somnade jag aldrig när jag la mig, jo, jag somnade men det tog tiiiid Kände mig stressad inombords och fick hjärtklappning sen började jag få astmahosta och det ökar då på stressen för det blir så jobbigt. Lyckades lugna ner mig på nåt vis innan det gick för långt som tur var.

Försov oss naturligtvis då imorse, vaknade 6,45 istället för som planerat, 6.15

När alla barnen väl var uppe gick allt åt skogen. William vägrade kliva upp först. Sen satt Wiktor och fippla i vanlig ordning vid matbordet så frukosten hamnade i knät, på soffan och på golvet. Naturligtvis var han klädd innan frukost just idag. Dom brukar vanligtvis inte klä sig förens efter frukost.  Torkade av soffan och slängde en handduk över eländet på golvet, hunden vill inte städa.

Wilda var på ett nej-sägar humör, dock på ett busigt vis. Sprang bara och gömde sig så det blev påklädning av hyperaktiv och aggressiv bläckfisk, det gick det oxå.

Så var det dags för Wiktor att packa väskan, vad hittar vi inte i den? Jo, ett par dyngblöta gummibyxor med något sur lukt

Jag vill ju gärna tro det bästa om mina barn och förutsätter att man tar upp allt ur väskan när man liks packar upp fruktlåda, vantar, veckorbrev och läxor. Jag kan säga att jag och mina barn inte tänker likadant!!! På frågan om vart de svarta överdragsbyxorna är blir svaret "eh?!" och Wiktor ser ut som om han just vaknat. Börjar bli liiiite morrig. Upplyser vederbörande om att det blir till att stå still med fröken på rasten idag då. Förstår dock att dom säkert är kvar på skolan liksom ca 6 par vantar/handskar för han bara e sån

Får med nöd och näppe iväg honom med bussen för han har ju tagit till sin uppgift att vara polis idag, syskonpolis. Funkar inge bra såna här dagar.

William hade en aning svårt att få ihop nånting överhuvudtaget. Det är i hans värld totalt överj*****t att man måste åka på habben och klicka på en tråkig j***a dator med ett h******s, s****S tråkigt program, ja ungefär så låter det. Han gillar INTE att missa lektioner för sjukhusbesök. Men när medicinen gått igång i kroppen gick det lättare och svärorden och fumlandet gick över och vips var han klar.

Wilda blev till slut klar hon med. Så medans jag sprang runt som en yr höna och fixade så lekte William och Wilda kurragömma. Dom hade skitkul och kiknade nästan av skratt och det är ju bra att dom har kul. Men tyärr spädde det på stressen att ha två vildungar som sprang omkring här.

Kom iväg till slut och lyckades lämna yngsta på dagis, lite sent men bara lite.

KOm ner på habben och William var på bra humör.

Han gjorde ett test på en dator innan han började medicinera och nu gjorde man om detta test för att se om medicinen funkar. OCh gissa om den gjorde.

Förra gången hade han högsta resultatet vad gäller hyperaktiviteten, han var alltså extremt hyperaktiv i sin hand.

Visst det låter knasigt att man mäter "i handen" men ids inte förklara. Vill ni att jag förklarar hur programmet fungerar så är det bara att fråga.

Idag då han hade fått medicin var han inge hyper alls!! Alla staplar som mäts var jämna och fina, inte en, men det går inte att göra så mkt åt. Medicinen kan kanske inte fixa allt. Den stapeln som var låg har att göra med hans audiotiva perception tror jag det var.

Men det är bra att dom kollar sånt här så man verkligen får se att medicin är bra, speciellt då vi var tveksamma att prova igen.

När vi var klar på habben gick vi upp på barn för koll av blodtryck, puls, längd och vikt samt fylla i ett papper vilka biverkningar vi märkt så här långt. Tror inte blodtrycket påverkats, det gjorde det inte förra gången heller. Men tyvärr har han på knappt två veckor gått ner ½ kg trots att han äter som vanligt och dessutom dricker näringsdryck på dagarna. Så vi får väl börja med pulverna då.

På väg hem börjar jag så smått att varva ner men det brukar ta tid när jag varit så här uppjagad

In med gossen på skolan och pratar lite med respektive fröknar. Då kommer William och säger till att han bara har fingervantar. Hem och hämta vantar och leverera dom.

Sen när jag väl sitter i bilen och får åka hem DÅ kommer nertrappningen! Hjärtrusning så in i helsike, kallsvettas, skakar och sen är det bra.

Nu känner jag mig lite lugn, men bara lite. Har lite väl mkt tvätt i källaren, måste fixa diskbänken, röja undan och fundera ut vad familjen ska äta till middag idag. Äter ju på jobbet eftersom jag ska iväg och jobba journatten.

Borde inte sitta här och häcka iofs.........'

Känns jobbigt att behöva göra nåt oxå. HAr bakat tunnbröd både lördag och söndag och det känns i min axel och min höft :( Jag som aldrig har krämpor på så vis har fått rejäla bekymmer med just dessa två. Moler mest hela tiden och vissa dagar värker det ordentligt. Det går från axeln upp i nacken och jag får huvudvärk, trist!!! Ingen mening att klaga blir ju inte bättre av det. Bara att bita ihop och hoppas att det ger med sig.......

På återseende!