Idag är det en riktigt grå och tråkig dag.

Vårt kök skulle komma idag men det hade blivit nån leverantörmiss så färgen var fel, sånt som händer. Bra på ett sätt att det inte blev idag, då hade jag sluppit sitta på jobbet i ovetskap hur allt blev   

Men humöret mitt är inte på topp, det är så dåligt så jag vet inte vad. Länge sen det var så här, 9 veckors sen för att vara exakt. HUr jag vet det? Fick några deppardagar i samband med operationen, då var jag så här arg, lessen och bråkig. Ja, jag blir jättebråkig när jag mår dåligt, allt det dåliga måste som laddas ur. Och eftersom det är så att mina nära inte frågar vad som är fel så bråkar jag. Dagisfasoner, ja jag vet.

Men det är väl så, man lyssnar till höger och man lyssnar till vänster, kommer med råd eller håller bara tyst så den som talar bara får ösa ur sig. Att bara få ösa ur sig är guld värt ibland, att veta att någon lyssnar.

Men vem frågar mig, vem lyssnar på mig? Just idag känns det som om jag inte har nån sån som vill lyssna, eller det är väl inte bara idag   

Kanske pratar jag för mycket när jag pratar....who knows, ingen säger nåt.

Idag är jag bara less på allt, jag är trött på alla som inte kan uppträda med lite hyfs, trött på alla jävla fejder,jag är trött på röran här hemma, jag är trött på att jag är så trött, jag är innerligt trött på att inte vara återställd än efter operationen, det är ju fan 10 veckor sen och jag är trött på allt annat som gör ont och jävlas.

Jag är inte van vid att ha ont, jag gillar inte att ha ont och ska jag nödvändigtvis behöva ha ont så vill jag fanimej veta varför och när det tänker sluta göra ont.

Ringde i alla fall gyn i förrgår och igår ringde dom upp, så jag ska dit när min läkare kommer, det är den 3/5, lång tid att vänta men skitsamma 2 veckor hit eller dit spelar kanske ingen roll.

Annat är det med remissen till kirurgen, det var 3 månaders väntetid. Kul att behöva gå omkring med ett bröst som värker och är ömt...nä det är det inte. Sen har jag lekt på jobbet, gjort en baklängesvolt som resulterat i en nacke som utstrålar härliga smärtimpulser ner till skuldrorna. Förstår du att jag är på topphumör?

Gick upp och satte mig för att försöka få ihop ett kort tills imorgon, det gå trögt. Svårt att göra nånting fint när man är så sur som jag är   

Det enda positiva är att jag ska iväg och jobba, få träffa snälla goa barn och positiva och härliga arbetskamrater. Kanske blir jag på bättre humör då.

Man säger att lycka inte kan köpas för pengar, ha, det är en myt. Tänk om jag vore miljonär då kunde jag sitta och tröstshoppa på nätet då får man ju må bra en liten stund. Skiter väl jag i att det bara är tillfällig lycka, är jag miljonär kan jag ju göra det hela tiden