Är hemma coh vabbar idag.

Anders var hemma igår så idag var det min tur. Lite tråkigt är det med tanke på vad man tappar lönemässigt. Det är ju nån kalenderdagfaktor som räknar om allt så det ska vara "rättvist" vilket gör att en dag kostar mig 2,25 dagar lönemässigt.

Bara att acceptera, vill ju inte ha mitt sjuka barn på byn heller hos barnvakter.

För hur det än är så bör väl barnen få vara hemma med mamma eller pappa, ja i alla fall mina barn :-)

Igår efter jobbet var jag och klippte mig, hår är inte tungt men jisses va skönt det är när håret faller ner på golvet. Huvet känns mycke lättare.

Sen gick jag en vända på stan, köpte present till min lilla faddertjej Engla som blev 1 år igår. Tänk va tiden går fort!! Tycker det var nyss hon var liten och nu springer hon omkring. Tyvärr kunde vi inte åka dit eftersom Wilda var allt annat än pigg.

Var iväg och kolla på en lokal där vi ska ha loppis den 7/5. Lite snabbt på men jag hoppas jag hinner leta fram lite grejer.

Vi kommer att hålla till i magasinet vid järnvägen i Sollefteå.

Sen var det då dags för sjukhuset. Mammografi är inte roligt, nästan värre än sprutor :( det är väl 4:e gången jag gör det och jag kommer aldrig att vänja mig vid det. det onda brösten är ju inte roligt att få ihoppressat som en pannkaka. Men det var bara att bita ihop även om jag fällde några tårar.

Fick vänta sen till det var dags att träffa doktorn. Bilderna var bra och jag hade inte väntat annat heller, är rätt säker att det är samma som jag har haft förut. 

Men dom tog vävnadsprov och cellprov ändå, det har dom inte gjort förut men dom behandlar tydligen alla bröst som om det kunde vara något och det är ju bra.

Sen var det järnet hem, skulle lösa av Anders som skulle åka och jobba. Dom har rätt mycket jobb på verkstan och det är ju toppen.

Tvingar pojkarna att städa sina rum idag, inte populärt kan jag lova. Blir mycke bråk och liv. Dom tycker att jag ska hjälpa till men det vägrar jag, jag har inte lekt med lego eller kastat godispapper på golven så jag tänker inte städa.

Vi tänkte se Avatar och har lovat grabbarna att se den men för att kunna se den måste vi ju ha nånstans att sitta och då måste man städa.

William är klar men inte Wiktor, brukar vara så. Han är den som stökar ner mest men den som oxå vägrar att städa.

Hör nu att han sitter på sitt rum och spelar tv-spel, inte bra. Oftast så brukar Anders hjälpa honom till slut, men han vet ju att jag vägrar. Får se vem som går vinnande ur striden.

Brukar läsa en blogg, ja flera förresten :-)

Men en av bloggarna jag läser hade igår ett så otroligt bra inlägg, välskrivet och mitt i prick!

Mitt hjärta snördes ihop och gråten stockade sig i halsen. Det var mitt i prick och exakt så som det är i detta hus. Tyvärr så orkar man ju inte alltid ta itu med det heller, även om jag försöker rädda lillebror så ofta det bara går. Men det är jobbigt...... Känns som om man ofta rycker på axlarna och säger "men du vet ju hur han är" Anders är superduktig på att prata med lillebror och jag gör det väl oxå men det är i alla fall jobbigt att räcka till.

Han önskar ofta att storeror inte fanns.

Nä, skriver inte mer om det nu.

Men här kan ni läsa inlägget som fick mitt hjärta att snöras åt lite, och det är precis som hon beskriver det.

Mamma Zoffe