Fick åka hem tidigare imorse från jobbet. Wiktor är hemma och är sjuk.

Hade vaknat sent igår kväll med hög feber. Anande att nånting kunde vara på gång redan när han kom hem från skolan igår för han klagade på huvudvärk.

När jag kom hem hade han ingen feber, bara huvudvärk. Till slut bad han om tablett för att slippa värken och då hade han feber.

Så idag ligger Wiktor mest bara och myser i soffan, han får passa på medans han kan, snart ska ju syskonen komma hem.

I brist på annat tänkte jag visa lite bilder.

Wiktor, William och Wilda på skolans julfest

Wiktor sjunger med sin klass

Wiktor

William

Wilda galenpanna

Julfin Wilda

En rockig lucia-Wilda

Wilda gillar det hon ser   

Det kommer mera

Över en månad sen jag skrev, det blir så ibland.

Suttit många kvällar och funderat på att skriva ett inlägg men så har det inte blivit.

Skulle säkert behövt det men samtidigt blir det jobbigt att hela tiden skriva jobbiga grejer. Men livet är jobbigt ibland, alla har vi upp och nergångar, en del mer andra mindre.

December månad i vårt hem är inte kantad av rosor och julglädje direkt, eller på ett vis är det ju det. Men den är även jobbig. William har mycket intryck, förändringar och  förväntningar att bearbeta, så mycket att han får svårt att hantera vardagen och det påverkar ju hela familjen.

Vi överlevde med nöd och näppe, men jag tror banne mig att hade det funnits ett jourställe att kasta in ungar på så hade jag nog varit väldigt nära att skrida till verket. 4-5 dagar efter julafton lugnade det ner sig. Det var inte bra men i alla fall lite lugnare.

Nyårsaftonen firades precis som julafton hemma. Hade lite besök, sköt lite raketer och spela Singstar. Äntligen fick jag spela singstar, som jag har längtat. Tyvärr var dom andra inte lika på men så länge jag fick sjunga var jag glad.

Jag är en sån som sjunger hellre än bra, är totalt tondöv! Men vem bryr sig   

Mellandagarna passerades och skolan började igen, vilken lättnad. Första veckan var väl sådär men nu så är det ganska ok.

Tyvärr så är det kaotiskt på mornarna, jag har fullt sjå att få sonen att fungera och göra det han ska. Lagomt tills det är dags att ta på ytterkläderna så har medicinen börjat verka på honom och de sista 10 minutrarna fungerar. Jag blir oerhört slut, jobbigt att ha det så här varenda morgon. Tror inte att det var så här illa innan jul   

Sen har vi ju lilla Wilda, hmmm. Hon har typ alltid vaknat mellan 00.30 och 01.30 och skrikit, varje natt. Men hon har bara skrikit och sen somnat om. Nu ligger hon i vår säng, varje natt! Hon har tidigare inte gillat att ligga inne hos oss, hon har kunnat ligga 10 minuter men sen velat gå tillbaka till sin säng. Önskar det vore så igen.

Vi bytte säng för att se om det blev bättre. Hon har nu en växasäng, så nu kliver hon upp och tassar in till oss. I början gick hon in till Willliam och väckte honom.

Men som det är nu så har vi ibland 3 barn i sängen :D Ingen risk att det blir fler barn gjorda i detta hus, ha,ha.

Det är riktigt skönt att som inatt sova på jobbet, här får jag i alla fall sova utan att trängas med någon, va spelar det då för roll att man kanske måste kliva upp 4.30?

Anders har köpt en kamera till hela familjen, mest till mig    Det är väl mest jag som fotar. Så himla kul att äntligen ha en riktig och framför allt, en EGEN systemkamera!!! Har lånat Görans sen i somras, han är så otroligt snäll den gossen, kommit ibland och frågat om han fått låna sin kamera. Han är nog rätt glad att han fått den tillbaka.

Igår kväll tog jag en riktigt städarkväll av datorn. Ni kan inte ana hur mycket kort som legat i den!! Problemet med att knäppa med systemkamera är att bilderna blir rätt stora, det ryms typ 2 månader på en dvd när man ska bränna dom. Juli månad tog en hel skiva, men jag hade knäppt sjukt mycke kort då. Bara att inse att vi nog måste investera i en extern hårddisk. För jag får inte säker lagring att funka hos telia. Får se om jag ringer supporten och får lite hjälp.... Men, vem säger att dom är helt säkra egentligen. MIna kort kan ju försvinna därifrån oxå.

Ja,ja, kan ju alltid ringa och kolla i alla fall.

Nä, nu ska jag bädda sängen och hoppa ner i den för lite behövande vila.

Ska lägga upp lite kort imorgon om jag hinner.

Hann aldrig skriva något igår så min comeback kom av sig   

Jobbade igår, för ovanlighetens skull. Har inte jobbat så mycket på slutet, he,he.

Först hade vi APT och sen blev det lite extrajobb med timecare.

Var tvungen att skynda iväg och få i mig lite mat för jag fick en tid till läkaren.

Bra att jag ringde igår morse och fick en tid för jag hade inte klarat den där smärtan mycke längre. Nu kunde man stå ut för jag visste att medicinen skulle hjälpa så småningom. Fick penicillin, han ansåg att jag skulle ha haft det redan i måndags :S Kanske hade jag fått det om jag stannat kvar 2-3 timmar på akuten, vad vet jag. Men nu blev det så här.

Är faschinerad av att det hjälper så fort, har ingen ångest längre när jag måste gå på toaletten.

Kan lätt säga att detta varit den värsta smärtan jag någonsin fått stå ut med!!! Fy, må det aldrig hända igen.

Hann med att handla oxå, Anders fick hämta barnen för jag hann inte det.

Hem och fixade middag då min simultanförmåga trädde i kraft med dunder och dån. Har ju en förmåga att låta saker vara tills sista minuten, funkar bättre då. Blir mer effektiv men blir istället helt avskärmad från omvärlden.

Gjorde köttfärssås samtidigt som jag hade dumlefluff på spisen och dessutom samkörde det med att röra ihop en snoddas. Hann även med att få ihop hallongrottor och vaniljkakor innan morronen. Slog in paket och pyntade. Kom inte isäng förens två inatt. Tur man klarar sig på lite sömn.

Men det var tungt imorse när det var dags för uppstigning, satt på sängkanten, tror jag sov sittandes. Men det var bara att kliva upp, vi skulle ju sjunga för lill-pigan våran som idag fyller 2 år.

Tog inte med tårta utan vi satte två ljus i en bit snoddas och klickade dit lite grädde.

Så här nyvaken var lillhjärtat när vi kom in

Pojkarna var så söta. Wiktor tog en av sina bilar och slog in, William tog sin nyinköpta delfin och gav henne. Något sånt här har dom aldrig gjort  för varandra. Men dom är extra omhändertagande om Wilda. Även Wiktor är det även om han är less på henne mesta tiden :D

Gick ner och öppnade mera paket, jisses va hon älskar paket! Spelar egentligen ingen roll vad det är i bara det är inslaget.

Måste ju bara berätta om i måndags. Alla utom jag hade namnsdag i måndags, det var Andersdagen, jag hade fixat presenter men hade totalt glömt bort det. Så när barnen stod och borstade tänderna så kommer jag på det och säger : jäklar, jag har glömt att slå in paket! Men tänkte att det inte spelade nån roll om det är papper eller inte runt tröjorna.

Wilda tänkte inte som jag, hon hade hört ordet paket och då skulle det vara paket, vägrade ta emot tröjan. Jag fick vackert lov att gå och slå in den. Då gick det bra och hon blev glad. Sötgurka!

Wilda gillar att städa, sopa, torka, fixa och dona. Har letat länge efter en städvagn men inte hittat nån. En kväll satt jag och kollade i en katalog och DÄR fanns den så det blev en beställning på studs.

Hon gillade den verkligen, har donat och grejat till och från hela dagen.

Bäst att tänka på säkerheten när man städar, man vet ju aldrig

Visst e den fin!!!??

Men jag undra om inte vi andra behöver hjälm oxå, skurkäppen hamnar både högt och lågt

Efter ett städpass kan det vara skönt att sätta sig och slappa i en skön fåtölj.

Båda pojkarna har fått en fåtölj när dom varit små och då ska naturligtvis Wilda ha en oxå. En baktanke är väl att det ska vara lättare att kunna sitta still när man ser på tv och inte studsa och hoppa omkring. Nu hann hon ju lära sig det denna veckan utan fåtölj men det kanske blir ännu mysigare.

Fast mysigast är nog att kura ihop under en filt på morronen i soffan och se på barntv, tycker i alla fall jag ;D

Två av mina bröder med familj har varit hit under dagen och fikat och firat.

Tappade räkningen på hur många tårtbitar hon åt

Den stund hon sov och vi inte hade någon här spelade jag Wii Fit. Det var såå länge sen och det riktigt kul. Låste upp ett boxningsspel, fan va svårt det är med koordinationen, ha,ha.

Nu ikväll har det firats ännu mer, "omma", "ompa", "gö" och kusinerna och faster har varit hit.

Har ni sett vilken helt underbar kappa hon har fått?!! 

Nu måste jag köpa nya finstövlar för dom hon har är för små. Hon e som en liten dam, gullungen min.

Helt otroligt  att det är 2 år sedan jag vid denna tid var helt skakis av frosssa efter att ha fått detta flickebarn. Det gick så fort och hon var så stor och det var en hon.

Nä, det var en helt underbar känsla. Det har iofs varit lika underbart alla gånger men hon skulle bli mitt sista barn, det var redan bestämt. Jag fick en liten tjej och därmed skulle jag aldrig mer föda barn.

Mina graviditeter har inte varit en dans på rosor, men mina förlossningar har varit toppen!

  Vår älskade Wilda Jenny Andersdotter Domeij, vi ÄLSKAR dig!

Hoppas att du tycker att du har haft en toppendag med alla paket och kuvert.

Imorgon är det dags att jobba igen, ett långpass. Sen får vi se vad helgen har att bjuda på. Lördag ska Anders iväg på nåt fackmöte igen. På söndag kanske jag åker till Sundsvall själv för lite shopping.

Hej svejs, på återseende!

Det var ett tag sen kan man säga. Har inte haft inspiration eller ork att skriva något. Och eftersom det varit en massa hej och hå så blir det bara klagan.

Vad gäller Wiktor så verkar vi inte få någon rätsida på det. KOntaktade tidningen Ångermanland och när dom ringde upp sjukhusdirektören så påstår denna att det finns en logoped. Men ingen på sjukhuset finner någon så inte vet jag. Det finns en för strokepatienter och för barn med läpp och gomspalt. Har inte hört från tidningen något mer så det var väl inte intressant för dom då.

Var på hotell jag och Anders. Shoppade lite, kollade nog mest runt på vad vi ska inhandla till barnen.

Käkade thaimat på en resturang som hade enorma portioner, vi hade lätt kunnat vara fyra på den middan och det var supergott 

Hotellet var inte vad jag tänkt mig. Jag förväntar mig att få det jag ser när jag beställer.

Fåtöljen var det sunkigaste jag har sett i mitt liv, det fanns nog rester av både det och det andra och jag vill helst inte veta vad. Kladd och cola på fönstren, sängen var ordentligt använd och inte utbytt sista 15-20 åren, likaså sängkappan. Vi la oss och slappa på sängen innan vi skulle iväg och käka, låg och kolla på den stora fina väggtvn när det sa klonk. En bräda under sängen lossnade!

Ville vara så lite som möjligt i rummet för jag var besviken.

Personalen och frukostbuffen var suverän och det berömmet gav jag dom faktiskt.

När vi skulle checka ut så tog dom 100:- mer än vad som stod på min bokningsbekräftelse, den hundringen har jag inte fått ännu.

Skickade i alla fall ett mail och klagade så vi har fått ett presentkort på en hotellnatt, man tackar och bockar.  

På söndag hade vi lite pyssel, hela familjen gjorde julkort. Kul men ack så stökigt det blir.

  Alla utom mamman sitter och skapar, jag får springa och hämta grejer här och där.

  Anders knepar och knåpar, han är duktig dessutom.

I fredags var det personalfest, kul, blött och kallt. Mådde kostigt nog bra hela lördag men var trött.

På lördagseftermiddan kom Anders bror Conny med familj hit, trevligt, trevligt.

Söndag var vi ner på skyltsöndan i stan. Härligt att det var lite kallare och vitare, hade känts oerhört trist om det varit regnigt och grått som det varit sista tiden.

När vi kom hem satte vi gulliganerna till att dekorera pepparkakshuset. Tänka er, dom fick fria händer!! Dom brukar bara få sätta på godiset, he,he.

        KOncentrerade barn jag har, sen är ju lilla kontrollanten med oxå.

Igår var det underbart att vakna till det vita, fina som föll från himlen. Blött men åh så härligt. Man får plötsligt massor av energi när snön gör allt ljusare. Ringde lillebror Göran och frågade om han kunde följa med och leta julgran.

Han hade nog lite tråkigt eller så ville han vara med oss, svårt att veta vilket. Men ut i skogen det bar, var på två olika ställen. Lilla Wilda var lat så in i vassen, fick lov att bära henne hela tiden.

Vi fann 3 stycken jättefina granar.

Här har latmasken satt sig för att vila   

Göran på hugget! Han hade med sig en batteridriven tigersåg, smidigt.

Väl hemma blev det lunch och vila för gulliganen Wilda. Jag gick ut igen och fångade in lite enris och ETT tallris, fixade och grejade på bron för att göra julfint.

HAr inte gjort det förr men ville passa på medans lust och energi fanns. Helt ok blev det.

Lagomt när jag var klar kom grabbarna hem med bussen. Hade lovat dom att baka pepparkakor så det gäller att stå vid sitt ord. I alla år är det nog Anders som gjort detta och jag skulle nog ha låtit honom få behålla sin uppgift. Det är INTE lätt att baka med tre stycken ivriga ungar! Brände dom flesta   

  Sen helt plötsligt mitt i alltihop så skulle alla barn ut! PÅ med kläderna och lämna förödelsen inne, slapp ju se eländet ett tag. VAr ute i 1½ timme!! Fixade belysningen på granen, rullade snögubbar och njöt i snön

Wilda med sin snögubbe

William med sin generalsnögubbe

Wiktor med sin snyggsnögubbe

  Alla tre goungarna!!

Superfina granen!!

Det blev läckert att fota med nattfunktionen.

Lagomt till middagstid och Anders hemkomst fick jag bege mig på akuten. HAr fått blåskatarr, fy vale vad jag vill svära för att bäst kunna beskriva hur fasansfullt ont det gör. Förstår inte varför dom säger att det svider?!! Det är ju som att kissa skruvar   

Värdena var inte tillräckligt höga för att få penicillin trodde sköterskan och jag valde att tro henne istället för att sitta där i 2-3 timmar. Skulle höra av mig ida till vc om det inte var bra mitt på dagen. Gjorde så, men vet inte varför, kunde inte åka ändå. Men nu avvaktar jag tills imorgon, då är jag liks i stan.

Snäll är jag men retar man mig då har jag vapen!

Pansar, taggar och spikklubba!

I stridens hetta så har jag pansar i skallen, främst att jag inte tar till mig argument, vill inte lyssna.

Taggar i ryggen, och dom stannar kvar, har svårt att fälla ner dom även om ilskan mot vederbörande går över.

Spikklubban på svanstippen, svans har jag ju inte. Jag blir väl vass i truten istället.

Så detta med kämpa, denna beskrivning passar in på min kamp, näbbar och klor är för tamt.Man rispar ju bara lite på ytan då.

Har i två, tre år gått hos logoped med Wiktor. Vi har även haft arbetspapper här hemma att jobba med för att träna. Gått skitbra med arbetsbladen men går inte att få det att fungera automatiskt. Han har även träffat en "taltant" sen han gick på dagis.

Har väntat på att få kallelsen till höstens träff med logopeden. Ringde idag för att höra eftersom jag känner att min älskade unge behöver massor av hjälp. Får då veta att landstinget håller på att anställa men det ligger inte på prio ett

Och hur ska EN logoped kunna hjälpa alla Sollefteå sjukhus upptagningsområde?? Det är ju omöjligt. Varför har kommunen ingen skyldighet att fixa logopeder för skolbarnen? Jag kan ju tycka att det även ligger i deras intresse eftersom det är dom som får stå med kostnaden när specialpedagogerna kopplas in. Varför är det såå förbannat svårt att lägga pengar på viktiga saker?

Jag får enligt mitt anställningsavtal inte kritisera min arbetsgivare, jag ska vara lojal och trogen. Men jag måste väl få kunna kritisera som förälder? Eller hur? Och kritik har jag massor av!!!

Jag fattar inte hur man kan sitta på sina höga stolar och tycka att det är bra att bygga ett badhus, ja hälsoanläggning skulle det visst heta. Man river skolor, man drar in tjänster inom skola och barnomsorg och andra enheter. Det ska SPARAS, SPARAS OCH ÅTER SPARAS!! Är så förbannat less på att höra detta nu.

Men plötsligt har det blivit viktigt att bygga ett badhus som man ska hyra för sjukt många miljoner!!! OM man nu känner att man måste investera varför i hela friden kan man inte investera i något bra och viktigt??

För mig känns det oerhört viktigt att Wiktor får hjälp. Han har sån iver och vilja för att lära, han tycker det är kul att lära sig. Men hur länge håller glädjen och ivern i sig om man kämpar i motvind. Är så otroligt rädd att viljan ska ge vika efter för många misslyckanden. Vill inte det, tänker inte tolerera det!

Jag har RÄTT att vara en jobbig mamma som ringer och mailar både hit och dit. Jag får inte som jag vill men ingen ska kunna säga att jag inte har försökt eller inte har kämpat. Jag har fört en kamp och ett krig i flera år när det gäller William, har envist hävdat saker jag vet oavsett vad andra i min omgivning sagt. För alla har inte sett att något inte stämde.

Jag ser saker tidigt och är det så konstigt??? Jag har varit omgiven av bokstavsbarn sen jag var 11-12 år, inte ens när jag var till schweiz som aupair kom jag undan. Hade hand om en 4,5 årig kille som jag "satte diagnos" på efter 2 veckor men det skulle dröja tills han var 13 innan han fick sin diagnos ADD.

Nu blev det visst ett sidospår, blir lätt så när man är upprörd och inte riktigt tänker igenom vad man skriver. Jag agerar först och tänker sen, sån är jag och orsaken till varför jag är så skiter jag i. Om jag inte agerar så händer ju inget. Som mamma har jag ansvar att kämpa med näppar och klor för mina barn för ingen annan gör det.

Kan kan tänka mig att sitta och köra en gång i veckan till Övik, bara han får hjälp!!

Nä här har jag inte tid att sitta och gnälla. Har ju tyvärr ett arbete att sköta Missförstå mig inte, jag älskar mitt arbete men ibland har man viktigare saker att göra än att jobba.

Säger då bara det, VILKEN MORGON!!!!

Först av allt så somnade jag aldrig när jag la mig, jo, jag somnade men det tog tiiiid Kände mig stressad inombords och fick hjärtklappning sen började jag få astmahosta och det ökar då på stressen för det blir så jobbigt. Lyckades lugna ner mig på nåt vis innan det gick för långt som tur var.

Försov oss naturligtvis då imorse, vaknade 6,45 istället för som planerat, 6.15

När alla barnen väl var uppe gick allt åt skogen. William vägrade kliva upp först. Sen satt Wiktor och fippla i vanlig ordning vid matbordet så frukosten hamnade i knät, på soffan och på golvet. Naturligtvis var han klädd innan frukost just idag. Dom brukar vanligtvis inte klä sig förens efter frukost.  Torkade av soffan och slängde en handduk över eländet på golvet, hunden vill inte städa.

Wilda var på ett nej-sägar humör, dock på ett busigt vis. Sprang bara och gömde sig så det blev påklädning av hyperaktiv och aggressiv bläckfisk, det gick det oxå.

Så var det dags för Wiktor att packa väskan, vad hittar vi inte i den? Jo, ett par dyngblöta gummibyxor med något sur lukt

Jag vill ju gärna tro det bästa om mina barn och förutsätter att man tar upp allt ur väskan när man liks packar upp fruktlåda, vantar, veckorbrev och läxor. Jag kan säga att jag och mina barn inte tänker likadant!!! På frågan om vart de svarta överdragsbyxorna är blir svaret "eh?!" och Wiktor ser ut som om han just vaknat. Börjar bli liiiite morrig. Upplyser vederbörande om att det blir till att stå still med fröken på rasten idag då. Förstår dock att dom säkert är kvar på skolan liksom ca 6 par vantar/handskar för han bara e sån

Får med nöd och näppe iväg honom med bussen för han har ju tagit till sin uppgift att vara polis idag, syskonpolis. Funkar inge bra såna här dagar.

William hade en aning svårt att få ihop nånting överhuvudtaget. Det är i hans värld totalt överj*****t att man måste åka på habben och klicka på en tråkig j***a dator med ett h******s, s****S tråkigt program, ja ungefär så låter det. Han gillar INTE att missa lektioner för sjukhusbesök. Men när medicinen gått igång i kroppen gick det lättare och svärorden och fumlandet gick över och vips var han klar.

Wilda blev till slut klar hon med. Så medans jag sprang runt som en yr höna och fixade så lekte William och Wilda kurragömma. Dom hade skitkul och kiknade nästan av skratt och det är ju bra att dom har kul. Men tyärr spädde det på stressen att ha två vildungar som sprang omkring här.

Kom iväg till slut och lyckades lämna yngsta på dagis, lite sent men bara lite.

KOm ner på habben och William var på bra humör.

Han gjorde ett test på en dator innan han började medicinera och nu gjorde man om detta test för att se om medicinen funkar. OCh gissa om den gjorde.

Förra gången hade han högsta resultatet vad gäller hyperaktiviteten, han var alltså extremt hyperaktiv i sin hand.

Visst det låter knasigt att man mäter "i handen" men ids inte förklara. Vill ni att jag förklarar hur programmet fungerar så är det bara att fråga.

Idag då han hade fått medicin var han inge hyper alls!! Alla staplar som mäts var jämna och fina, inte en, men det går inte att göra så mkt åt. Medicinen kan kanske inte fixa allt. Den stapeln som var låg har att göra med hans audiotiva perception tror jag det var.

Men det är bra att dom kollar sånt här så man verkligen får se att medicin är bra, speciellt då vi var tveksamma att prova igen.

När vi var klar på habben gick vi upp på barn för koll av blodtryck, puls, längd och vikt samt fylla i ett papper vilka biverkningar vi märkt så här långt. Tror inte blodtrycket påverkats, det gjorde det inte förra gången heller. Men tyvärr har han på knappt två veckor gått ner ½ kg trots att han äter som vanligt och dessutom dricker näringsdryck på dagarna. Så vi får väl börja med pulverna då.

På väg hem börjar jag så smått att varva ner men det brukar ta tid när jag varit så här uppjagad

In med gossen på skolan och pratar lite med respektive fröknar. Då kommer William och säger till att han bara har fingervantar. Hem och hämta vantar och leverera dom.

Sen när jag väl sitter i bilen och får åka hem DÅ kommer nertrappningen! Hjärtrusning så in i helsike, kallsvettas, skakar och sen är det bra.

Nu känner jag mig lite lugn, men bara lite. Har lite väl mkt tvätt i källaren, måste fixa diskbänken, röja undan och fundera ut vad familjen ska äta till middag idag. Äter ju på jobbet eftersom jag ska iväg och jobba journatten.

Borde inte sitta här och häcka iofs.........'

Känns jobbigt att behöva göra nåt oxå. HAr bakat tunnbröd både lördag och söndag och det känns i min axel och min höft :( Jag som aldrig har krämpor på så vis har fått rejäla bekymmer med just dessa två. Moler mest hela tiden och vissa dagar värker det ordentligt. Det går från axeln upp i nacken och jag får huvudvärk, trist!!! Ingen mening att klaga blir ju inte bättre av det. Bara att bita ihop och hoppas att det ger med sig.......

På återseende!

Vi hade ju planerat att åka till Ullared i november, bara jag och Anders. Allt var bokat och klart.

PÅ söndagkväll när jag kommit hem från Stockholm hade jag ett litet samtal med Anders om Ullared. Visst, skitkul att åka till Ullared men är det värt att åka bil i 2 dagar och handlar vi så mycket att det lönar sig?? Visst vi skulle få 5 dagar på egen hand, men jag känner att jag verkligen inte pallar 2 dagar i bil!!

Så idag har jag bokat rum på Strand Hotell i Sundsvall

Här ska vi bo en natt i november. Shoppa, äta, mysa och må gott. Alldeles lagomt avstånd hemifrån och mamma är snäll och tar alla barnen.

Längtar!