Imorse var jag sur, önskade litegranna att jag hade ett 7-16 jobb för att slippa tre gnälliga barn! Men som tur var går det ju över.

Idag har jag varit GLAD över det jobb jag har har. Visst jag jobbar helger men jag har även förmånen att vara ledig en dag som denna :-)

Min kompis Annika och hennes två barn kom över vid 11-snåret. Vi packade ihop fikakassen, lite ved och eldtänne och begav oss ner på våran lägda. Precis i skogskanten placerade vi oss. Grillade korv, fikade och bara njöt av solen, vi hade det varmt och skönt.

Barnen sprang omkring och lekte och busade i bland träden. Både jag och Annika pratade om hur himla bara vi har det! Vilken tur att man bor i rätt ända av landet där man har råd att ha ett hus, där barnen kan springa ut genom dörren och in i skogen och utforska och använda sin fantasi! Ja, jag vet att det även finns nackdelar med att bo på landet, men just idag kom jag inte på några ;-)

Vid 15 tiden var vi tillbaka på gården. Vi var supertrötta sen på eftermiddagen men det var det värt. Men vi tog oss ork att åka på klädvisning hos Carola. Vann paket på dörrlott och ett hemligt plagg på beställningen, sånt är skoj!

Alla tre barnen somnade gott ikväll kan jag lova. William ser ut att fått lite färg i ansiktet trots att han inte gillar solenutan hellre är i skuggan.

Mamma sover över här inatt. Jag och Anders ska vara på sjukhuset 6,45 imorgon bitti med Wiktor. Han ska göra en liten operation under dagen, och det kommer att gå bra.

Nä dags att nanna kudde, ska bara lägga upp två bilder idag. Kortet på Freja är så fint! 

Japp, jag vaknade på fel sida idag, dessutom för tidigt! Hade bestämt mig igår efter min långpromenad att jag skulle gå nu på morronen för ikväll hinner jag inte. Men inte blev det nåt av det, var för sur. Tror inte mamman klarar av lov särskilt bra heller :o)

Nu är det bättre, har avreagerat mig genom att baka en dubbel sats med toblerone-muffins. Vilket innebär att jag fått stå med hammare och kniv för att dela tobleronen. Köpte en 5 kilos toblerone till Anders när han fyllde och vi har fortfarande kvar.

Nu ropar duracell-kaninen Wilda, bäst att gå till henne!

På återseende!