Imorse var det uppstigning kl 5,30, bah! Huga vilken okristlig tid att öppna sina blå :(

Wiktor skulle vara på barnmottagningen 6,45 och vi kom i tid. Allt flöt på bra, Wiktor är lugn som bara den när han är på sjukhus. Ligger där och verkar så cool, han för inget liv alls. Dom är som natt och dag våra söner ;-) MEN, Wiktor ser bara lugn ut på ytan, han är innerst inne rätt nervös. Han pratar ingenting (vilket han gör i ett i vanliga fall), det är knappt han svarar på tilltal och när han svarar så hörs han knappt, lillfisen min. 

Han fick emla-plåster som verkade 50 minuter ungefär, sen blev det en mix av alvedon och ipren innan nålen sattes. Sen snabbt ner på operation där man stod startklara. Anders fick följa med in denna gång. Det gick fort, efter två timmar fick vi komma ner på uppvaket.

Allt hade gått bra förutom på slutet då han hade fått lite problem med luftvägarna så dom hade fått inhalerna honom. Han hade blivit som spastisk i andningen på nåt vis och man hade fått hålla hakan på honom?

Jag blir såna här gånger ganska ställd,rädd och orolig så jag liksom blockerar mig, det blir inga frågor ställda, det är knappt jag lyssnar på vad om säger. Det tar ett tag innan det sjunker in och då har jag typ 1000 frågor som gnager i mig och som jag vill ha svar på...........lite sent påkommet. Anders prata med dom om att Wiktor är ett öronbarn, har infektionsastma och sånt så det lät väl som om det skulle bero på det eller nåt. Ja, ja. Lill-vännen mår bra och det är huvudsaken. Han har lite ont men klagar inte. Nu ska han vara i stillhet i 2½-3 veckor, jo tjena! Grabben är 6,5 år, fylld med energi i kroppen och det är vår vilket innebär cykling! Men ingen cykling, gympa, fotboll, brottning, springning etc förens  i maj. Vad ska han göra av energin????Jag har ju redan en duracell-kanin!!

Om ni visste vad detta innebär :-D William blir frustrerad för att inget händer så han kommer efter ett par dagar göra allt som står i hans makt för att få igång Wiktor och sen blir det full fart eftersom Wiktor har exakt lika kort stubin som mor sin, detta blir härligt.

Appropå William, han var så gullig idag när han pratade med Wiktor. När vi väl kom hem vid 17 tiden,(tog ju en evinnerlig tid innan doktorn behagade komma upp på avdelningen för utskrivning, jag var en aning irriterad!) var William jätteglad, hade fixat två ballonger till Wiktor och var så omtänksam och omhändertagande. Satt nära, nära Wiktor i soffan. Så mysigt att se att syskonen saknar varandra när dom är ifrån varandra även bara efter ett kort tag. Det värmer mamma-hjärtat! Wilda var förresten lika glad hon över att se Wiktor, kunde inte flytta på sig när han skulle ut bilen för då kom hon för långt ifrån. Sen gick dom hand i hand in, så söta!

Nä nu ska denna trötta mamman gå en trappa upp och kalla på john blund.