Ännu en stressig dag är till ända.

När vi var klar på habben idag så blev det lite snabbhandling. Hade lovet grabbarna hemgjord pizza till middag. Sen skynda iväg för att hämta Wilda och Wiktor. Hem och fixa middag till barnen och invänta barnvakten, det kom två! Både Björn och mamma men Björn for när han insåg att han inte behövdes. 

Kvart över fem var jag och Anders på väg. Vi skulle på VIP-kväll på jula...av alla ställen! Middag och dryck serverades och så fick man 30%. Skittråkig affär i vilket fall och maten....hm pytt i panna! Vilken gourmetmat ;-) Jag och Anders for på MAX istället. Gissa va härligt det var att sitta och äta utan barn. Att få dippa stripsen i bernaisås utan små kladdiga fingrar var riktigt, riktigt trevligt. 

Sen for vi på ica-maxi, där är det kul att gå och kolla. Riktigt mysigt att knata omkring, kolla på saker och småprata. Inga barn som avbryter, ingen som behöver gå på toa, eller är hungrig och inget tjurande över allt dom inte får köpa. Tog mig en powernap på vägen hem, nice!

Igår hann jag aldrig skriva.. Wiktor var ju hemma från skolan pga magsjuka dagen innan så Wilda fick även hon vara hemma. Påta på härhemma på förmiddan innan det var dags att hämta William på skolan, fick släpa med de andra två oxå, Wiktor var lite tjurig nämligen.

Vi var i alla fall på habiliteringen igår och träffa ortopedspecialisterna från Sundsvall. Vi har ju varit lite bekymrade över Williams värk i fötterna och speciellt då den högra. Han går dessutom konstigt med med ena benen när han har ont eller då han varit i mycket rörelse. Men läkaren som opererade, han var så nöjd över sitt arbete, han tycker att operationen har lyckats över förväntan och William har tom rörlighet i den främre leden, något man inte hade förväntat sig. William får räkna med att han kommer att ha ont i ett år i alla fall. Tråkigt men sånt är livet.

William är född med en missbildning i båda fötterna. Den heter  kongenitial vertikal talus, det är en felställning av språngbenet.   Själva foten blir liksom tvärtemot, språngbenet glider ner där hålfoten ska vara, den främre delen av foten pekar uppåt och hälen når aldrig ner till underlaget. Kallas även för gungfot, men tyvärr kan man knappt hitta nånting att läsa om detta på svenska internetsidor. Det föds 1/10000 här i Sverige. 

I Usa kallas det rocker bottom feet och googlar man på det finns det massor av läsa även om man inte kunde ta till sig allt. I Usa opererar man detta helst innan barnet är 1 år. Här i Sverige ska det oxå göras tidigt men då gäller det att man tillhör ett landsting som först om främst följer vissa rutiner när barn föds och undersöks och att det sen finns läkare som faktiskt tar föräldrarna på allvar. William började kollas 05 efter mycket tjat men dom var inte säker på att det var gungfot innan våren 08. Så det har tagit tid, William fötter har sett konstiga ut sen han föddes men det  har visst bara jag och Anders ansett....

William opererade sig i oktober 08. Fötterna har invändigt blivit faststiftade i rätt läge, man har flyttat på en sena i höger fot samt förlängt hälsenorna på båda fötterna. Var gipsad i 12 veckor. Han var så duktig och tapper vår son. Han har fått stått ut med mkt under åren och än är det inte över.

Och idag är det en ny dag men nya upptåg. Wilda och jag har dammsugar och plockat tvätt, hann även sortera ut för små kläder ur grabbarnas garderober och tagit fram nygamla byxor som Wiktor kan ha. Får ihop ett rejält lass till bytardagen :o)Wilda är nu på dagis och jag ska kasta i mig lite lunch och klippa till Williams inlägg. Ska på habben igen idag och då behövde han gympadojor så jag fick sticka iväg och fixa det när jag hade lämnat Wilda. Så nu gäller det att skynda, skynda, skynda. Skulle nog bara jobba 50% känns det som ibland...........Hinner inte med alla måsten......