ska man ha i massor nu. Vet inte vad som tagit åt Wilda :o)

Jisses vilket humör den donnan har, jag blir både förtvivlad och ledsen ibland. Förtvivlad över att hon blir så rosenrasande så det helt låser sig, hon skriker näbben av sig, kastar sig på golvet, kastar sig hit och dit. Ibland slår hon sig men är så arg så hon verkar inte märka det. Oftast blir hon arg av tillsägelse och när hon inte får det hon vill. Men hon verkar ändå förstå när man förklarar...Hon är ganska lätt att avleda, oftast,och blir snabbt glad igen. 

Jag blir ledsen när det är uppenbart att jag inte förstår henne, men det händer inte så ofta, hon är duktig på att visa på vad det är hon vill.

Jag är samtidigt riktigt faschinerad över hur mycket styrka och vilja det finns i så här små individer. Vartifrån kommer "kunskapen"? Hur kan ett litet, litet barn veta att om jag kastar mig på golvet och skriker som en stucken gris så finns det en liten, liten chans att jag får som jag vill. Nu har Wilda fel mamma i såna lägen, Wildas mamma har gått på kurs i 8 år och har äntligen tagit examen!

Eller när rackarungen ligger på golvet och "gråter" (kommer inga tårar) gömmer ansiktet i händerna och väntar på tröst. När ingen kommer till undsättning så tystnar hon lite, kikar upp för att kolla läget, får syn på mig och sirenen ljuder igen! Hur kan dom sånt??!! Det är så häftigt!

Var på baby-cafe idag med Wilda, fick två rejäla utbrott men det gick över. Sen skulle vi handla lite innan vi skulle hem. Hon går med egen kundvagn som vi hjälps åt att stoppa varor i. Första hindret är karamellkungens otroliga sortiment, gick inte så bra. Hon låg där och vred sig, rullade och skrek, men hon fick vara förbannad ett tag sen gick hon med på att hämta gröt. Jag hade ett enormt tålamod, lockade och pockade och vi lyckades till slut handla klart även om jag hoppade över massor av varor för att både min och hennes skull. Men jag kan säga att overallen är mer grådassig än rosa/lilla efter att ha rullat runt på konsums smutsiga golv ett antal gånger. Men det gäller ju att hålla på sig, att inte ge sig trots att hon skriker som om hon hade kniven i sig, ge jag vika det minsta lilla är det kört! Been there, done that!

Har varit på barngympa ikväll med grabbarna. Dom lekte nån lek där dom skulle springa till olika hörn hela tiden, jag tyckte det såg tråkigt ut men alla ungarna verkade gilla det. Struntsamma, saken var den att William blev inte först att åka ur leken. Han har ju lite besvär med att springa och åker oftast ut först. Men inte denna gång, han var både förvånad och glad. Tjoade för sig själv, "åh jag klarade mig"! Kul när det funkar.

Wiktor gick det oxå bra för tills han fick ett knä i pannan. Efter det orkade han inte riktigt, lusten försvann. Var jättehängig när vi kom hem, hade nog feber tyckte han, men det hade han inte. Fick istället ont i midjan så han gjordes nattaklar och gick upp. 10 minuter senare sov han, han e nog inte pigg. Har fått sån där jobbig, raspig hosta igen. Har inhalerat honom ikväll så vi får se hur det går men jag hör honom hosta nu så det verkan är nog borta. Lillskrutten min....vill inte att han ska bli dålig. 

Nä nu ids jag inte skriva mer, ska nog sova istället