För vilken gång i ordningen vet jag inte!

Detta med föräldraskap, ja det verkar inte vara särskilt viktigt för alla. Varför ser man inte till att skydda sig om man nu inte kan ta föräldraskapet på allvar?

Jag är ingen perfekt förälder, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Finns det egentligen perfekta föräldrar? Äh det var inte det jag skulle avhandla här och nu!

I min lilla värld av värderingar, principer, rätt & fel etc så gör man ett val när man vid ett positivt gravtest väljer att fullfölja det som komma skall. Man väljer att för alltid vara bunden till en annan människa, man väljer att ge denna person all den kärlek och trygghet som man nånsin kan, man väljer att under en tid göra vissa uppoffringar, den nya lilla personen behöver det.

Första tiden så hamnar man som mamma längst ner på prioriteringslistan, MEN MAN HADE ETT VAL.

Man tar det lugnt under ett tag, lär känna den nya lilla varelsen, bygger upp ett band, moderskänslor (och pappakänslor naturligtvis) och får rutiner, och rutiner i sig skapar trygghet.

Man är med sin lilla bebis mest hela tiden, för det är viktigt, för både bebis och mamma, naturligtvis så ska pappa finnas där lika mycket

Ja, det är väl lite så jag tycker min lilla föräldra-regelbok ser ut. Ja det finns en massa mer saker men detta är lite grundläggande.

Jag har lagt mig i när det gäller denna bebis, men tror ni dom bryr sig? Nä, man är noga med att se till att jag inget får se, höra eller veta.

Den ena föräldern har anmälningar på sig sen tidigare, men påstår att det är elaka människor som vill h*n illa. Jag börjar fundera...... Har sagt till föräldrarna att det behövs sååå lite för att dom ska mista barnen, men inte heller det hjälper. Vet att andra sagt samma sak, men tydligen är det viktigare att man får åka ut på kalas.

Barn SKA inte lämnas bort så tidigt!! Barn i alla åldrar behöver rutiner, lugn och trygghet, dom ska inte vara ute i tid och otid och åka bil och flänga runt heller,eller kastas in hos snabbast tänkbara barnvakt!

Då gjorde man fel valfrån början, frågan är då om man förtjänar att få vara förälder???

Ni får tycka att jag är hård i min bedömning. Alla tycker inte som mig och så är det i samhället.

Men glöm inte att detta är MIN blogg, mina funderingar, mina värderingar och mina åsikter!

Det borde banne mig finnas ett vettigt program för såna här "föräldrar" som kan erbjudas via soc eller nåt, lära dom lite rim och reson och om barns behov. Jag morrar ordentligt nu, lika bra att sluta här.